Dagliga rutiner....

I mitt jobb pratar jag mycket med föräldrar om vikten av rutiner. Att barn mår bra av förutsägbarhet.

Själv håller jag på att bli galen på en av mina rutiner. Varenda morgon samma sak.

När jag är helt klar, har låst ytterdörren och tryckt på hissen kommer jag på vad som saknas.

Min ring!

Känner mig helt naken om jag går hemifrån utan den.

Så det är bara att vända om, låsa upp och hämta den.

Det är nu ni ska säga att jag inte är ensam om detta. Säg att ni också har märkliga vanor och udda prylar ni inte kan lämna hemmet utan.


Säg det, säg det!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag ser bra ut....

Visserligen har den här tanten varit hos frissan i helgen. Konstaterar att det är dyrt att försöka se anständig ut.

Men det jag syftar på i rubriken är att jag putsat fönster i helgen.
I hate it som fan!! Men jäklar i min lilla låda vad fint det blev.

Och köket då?

Nä, det är inte klart!

Herregud(run) vi har ju bara bott här sen september.

Och i vardagsrummet har jag fortfarande ett berg av flyttkartonger.

Men i kväll är det valborg och det ska firas med bubbel. Och för första gången sen Dackefejden ska jag fira utan mina barn. Vi får väl se hur det går.

Hörde jag skål?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Varför gör jag det här....

Vissa dagar ifrågasätter jag mitt förstånd. Varför jobbar jag med det jag gör och varför väljer jag att jobba kvar.
Att behöva se sig över axeln så fort man vistas ute bland folk. Att behöva skydda sig själv och framförallt sina barn från eventuella hämndaktioner. Att periodvis ständigt vara beredd på flykt.

Vilken normal människa utsätter sig själv för sånt?

Mitt svar är enkelt.

Jag gör det för barnen.
För barnens rätt till en trygg uppväxt.
För barnens rätt till att få ALLA sina behov tillgodosedda.
För barnens rätt att känna sig älskade.

För så länge jag andas kommer jag fortsätta att stå på barnens sida!!!

Och idag är det fredag. Kan det bli bättre?




- Posted using BlogPress from my iPhone

Skit bakom tangenterna....

Jag försöker hänga med i utvecklingen.

Vara så där hightech, blogga, facebooka, instagram, twitter och faan och hans moster.

Det går så där.....

Nyss försökte jag svara på de gulliga kommentarer jag fått.
Tacka för era vänliga ord.
Tacka för att ni tog er tid att både läsa och lämna ett litet avtryck.

Jag försökte svara från mobilen....

Det gick åt hellvete!!!!

Så jag tackar er här istället.

TACK!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Upp som en sol....

När ska personal inom vuxenpsykiatrin förstå att barn inte är någon medicin för föräldrar.

Barns behov måste ALLTID sättas främst..... oavsett hur föräldern mår.

Fy vad arg jag är!!!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Solskenshistoria....

Många jag möter undrar hur jag frivilligt kan jobba med det jag gör. Barn som far illa och familjer i kris. De flesta tycks tro att allt bara är jämmer och elände. Att jag aldrig någonsin skrattar på jobbet.

Vilken tur jag har att den bilden inte stämmer. Jag skrattar faktiskt varje dag och jag går alltid till jobbet med lätta steg. Även på måndagar.

Nu har jag precis varit på ett möte gällande ett litet barn som tidigare var traumatiserat på grund av sin hemmiljö nu mår mycket bättre. På mötet satt föräldern och tacka för all hjälp den fått.

En solskenshistoria direkt i från verkligheten.

En solskenshistoria som visar att det är värt att kämpa för varenda unge.

En solskenshistoria som jag kommer bära med mig länge, länge, länge.....


- Posted using BlogPress from my iPhone

Materialist javisst....

Som jag tidigare nämnt har jag sjukt mycket att göra på jobbet. Jag skulle behöva sitta vid min dator och dokumentera 24/7.

Samtidigt måste jag åka iväg på möten runt om i Stockholmstrakten. Mitt jobb är inte så glassigt så tjänsteresor sker inte med taxi eller hyrbil. Nej, nej!! Vi pratat kollektivtrafik. Vi pratar SL. Självklart får vi betala vårt SL-kort själva.
Så som ni förstår tillbringar jag X antal timmar på resande fot. Timmar som jag skulle kunna sitta vid min dator.

De senaste dagarna har jag lånat min sambos iPad och utnyttjat restiden till att dokumentera. Så djävla smidigt. Jag har fått massor gjort och högen på mitt skrivbord har krympt markant.

Så sambon kan fetglömma att få tillbaka sin iPad. Det är min bästa vän just nu!


- Posted using BlogPress from my iPhone