Många jag möter undrar hur jag frivilligt kan jobba med det jag gör. Barn som far illa och familjer i kris. De flesta tycks tro att allt bara är jämmer och elände. Att jag aldrig någonsin skrattar på jobbet.
Vilken tur jag har att den bilden inte stämmer. Jag skrattar faktiskt varje dag och jag går alltid till jobbet med lätta steg. Även på måndagar.
Nu har jag precis varit på ett möte gällande ett litet barn som tidigare var traumatiserat på grund av sin hemmiljö nu mår mycket bättre. På mötet satt föräldern och tacka för all hjälp den fått.
En solskenshistoria direkt i från verkligheten.
En solskenshistoria som visar att det är värt att kämpa för varenda unge.
En solskenshistoria som jag kommer bära med mig länge, länge, länge.....
- Posted using BlogPress from my iPhone
2 kommentarer:
:0) Som skolans värld.
Vi har grymt braiga jobb du och jag :0)
Ja, det är detta som får en att orka jobba vidare.
Skicka en kommentar