Vissa dagar ifrågasätter jag mitt förstånd. Varför jobbar jag med det jag gör och varför väljer jag att jobba kvar.
Att behöva se sig över axeln så fort man vistas ute bland folk. Att behöva skydda sig själv och framförallt sina barn från eventuella hämndaktioner. Att periodvis ständigt vara beredd på flykt.
Vilken normal människa utsätter sig själv för sånt?
Mitt svar är enkelt.
Jag gör det för barnen.
För barnens rätt till en trygg uppväxt.
För barnens rätt till att få ALLA sina behov tillgodosedda.
För barnens rätt att känna sig älskade.
För så länge jag andas kommer jag fortsätta att stå på barnens sida!!!
Och idag är det fredag. Kan det bli bättre?
- Posted using BlogPress from my iPhone
1 kommentar:
Du är så jävla bra!
Skicka en kommentar