Upp som en sol....

När ska personal inom vuxenpsykiatrin förstå att barn inte är någon medicin för föräldrar.

Barns behov måste ALLTID sättas främst..... oavsett hur föräldern mår.

Fy vad arg jag är!!!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Solskenshistoria....

Många jag möter undrar hur jag frivilligt kan jobba med det jag gör. Barn som far illa och familjer i kris. De flesta tycks tro att allt bara är jämmer och elände. Att jag aldrig någonsin skrattar på jobbet.

Vilken tur jag har att den bilden inte stämmer. Jag skrattar faktiskt varje dag och jag går alltid till jobbet med lätta steg. Även på måndagar.

Nu har jag precis varit på ett möte gällande ett litet barn som tidigare var traumatiserat på grund av sin hemmiljö nu mår mycket bättre. På mötet satt föräldern och tacka för all hjälp den fått.

En solskenshistoria direkt i från verkligheten.

En solskenshistoria som visar att det är värt att kämpa för varenda unge.

En solskenshistoria som jag kommer bära med mig länge, länge, länge.....


- Posted using BlogPress from my iPhone

Materialist javisst....

Som jag tidigare nämnt har jag sjukt mycket att göra på jobbet. Jag skulle behöva sitta vid min dator och dokumentera 24/7.

Samtidigt måste jag åka iväg på möten runt om i Stockholmstrakten. Mitt jobb är inte så glassigt så tjänsteresor sker inte med taxi eller hyrbil. Nej, nej!! Vi pratat kollektivtrafik. Vi pratar SL. Självklart får vi betala vårt SL-kort själva.
Så som ni förstår tillbringar jag X antal timmar på resande fot. Timmar som jag skulle kunna sitta vid min dator.

De senaste dagarna har jag lånat min sambos iPad och utnyttjat restiden till att dokumentera. Så djävla smidigt. Jag har fått massor gjort och högen på mitt skrivbord har krympt markant.

Så sambon kan fetglömma att få tillbaka sin iPad. Det är min bästa vän just nu!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Skål....

Efter en hellvetes djävla vecka är jag värd det här!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Två flugor på smällen.....

En gång per år kommer högsta chefen på besök till vår avdelning.

Ungefär en gång per år försover jag mig.

Så bra då att båda dessa unika händelser inträffade just idag.

Skit bra...... eller inte.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Utslängd.....

Idag har min sistfödde och hans flickvän varit tillsammans i 1 år.
Det ska firas.... minsann!

Han började planera för flera veckor sedan. Tog alla sina sparpengar och köpte en present.

Ett par svarta Hunter stövlar. Precis sådana som hon önskat sig.

Han planerade vad de skulle äta för gott. Inbakad fläskfilé med champinjonstuvning och pressad potatis.

Nu är dagen äntligen här. Paketet är inslaget och väntar på att få bli öppnat.

Själv får jag laga maten för att sedan lämna de två 15-åringarna själva.

Jag sträcker lite extra på mig för sonens talanger att uppvakta kommer inte från hans far. Jag tycker jag lyckats rätt bra.

Eller vad säger ni?


- Posted using BlogPress from my iPhone