Hur går det med köket?

Ja det är den vanligaste frågan jag får på jobbet. Alla känner vid det här laget till att jag flyttade till en ny bostad för 1,5 månad sedan och att vi omgående rev ut hela köket.
Jag förstår att de ställer frågan av omtanke och nyfikenhet. Men det är rätt tröttsamt att hela tiden svara att renoveringen står still och kommer så att göra minst en månad framåt.
Sambon åker iväg på jobb dels till Turkiet och dels till Norrland.

Så just nu får jag försöka intala mig att det bästa som finns är att få diska i badrummet samtidigt som man har en nyinköpt diskmaskin i vardagsrummet.

Nyss ringde sonen och frågade vad det blir för middag. Efter en 12 timmars arbetsdag svarar jag ..... Vi ses på pizzerian.


- Posted using BlogPress from my iPhone

För mycket information...

I mitt jobb ingår att vara nyfiken på mina medmänniskor. Att fråga hur de tänker, känner och agerar i olika vardagssituationer.
Ibland är mina frågor väldigt närgångna och intima. Ibland blir svaren mer närgångna och intima än jag hade förväntat mig. Ibland utan att jag ens frågat.

Men ibland blir det för mycket till och med för mig.

Som nyss när en man och en kvinna passerar mig på tunnelbanan och kvinnan berättar för mannen vad hon hade gjort i helgen. Hon hade skurat sin toalett. Hon sa att det var VÄLDIGT länge sen hon gjorde det och att det verkligen behövdes. Vidare berättade hon att eftersom hon bajsade så mycket, upp till 4 gånger om dan så höll hon på att spy när hon skurade.

Alltså där går min gräns. Jag gick där ifrån.
Brukar folk prata om sånt här? Ute bland folk? Gör ni det?


- Posted using BlogPress from my iPhone